Aauuw Malme

Ingen supertråkig vy vi cyklar igenom på väg till förskolan nu..! Och idag var det för övrigt sommarvärme igen, t-shirt räckte gott och väl på vägen hem strax före klockan 17, helt sjukt ju?

Får ju verkligen passa på att glo på allt fint nu innan jorden går under.

WROOM WROOM! I OKTOBER!

Att jag köpte en motorcykel och var med och startade upp The Litas Malmö är lätt bland det bästa som hände under 2018! Krävs förvisso inte jättemycket inte mycket för att hamna i toppskiktet under detta miserabla år men ändå. Bra gjort av mig!

För alltså, fy fasen vad gött det är att ha ett mansfritt mc-gäng att sticka ut och köra med en ljummen oktoberdag! Rekommenderas varmt till alla som snabbt behöver öka sin livskvalitet med arton miljoner procent.

När frisören ba: vi måste färga det mörkt för det klarar inte mer blekning nu

Mitt hår den här hösten alltså. Helt sjukt vad det bara rasar av när jag tvättar och borstar det, blir gråtfärdig varje gång jag kliver ur duschen. När jag har allt uppsatt och det blåser så lossnar liksom massa korta testar, bildbevis här för den som tror att jag överdriver:

Min frisör sa STOPP till mer blekning sist vi sågs och jag har Pinterestat allt från ”grey ombre” till ”dark roots” och ”snygg utväxt” i flera veckor. Resultatet ser ni här och med tanke på omständigheterna så är jag jättenöjd, men det känns SJUKT konstigt?!

Om jag sätter upp allt i tofs så är det man ser framifrån så mörkt att det på gränsar till svart nästan. Kommer helt säkert vänja mig, men saknar mitt vita fluff! Hellre mörkt än kort dock, så jag biter ihop och fortsätter äta massa hälsokostgrejer jag köpt hem i panik för att hjälpa håret må bättre inifrån.

Svenska Akademien på Moriskan: tio av tio baktaktspoäng!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vilken kväll i lördags – verkligen fullt ös från första takten till sista, någon slags semilöfte om att det skulle skrivas nytt material (!) och jorå, jag dansade faktiskt! Så mycket som man nu kan göra när man står i ett folkhav fullt av snubbliga och vingliga människor, men ändå! Hoppas hårt på att det släpps något nytt och görs fler spelningar framöver!

Jag har glömt hur man dansar

En gång i tiden lyssnade jag jättemycket på musik. Hade alltid en låt i bakgrunden och blandade både kasettband, cd-skivor, MD och mp3-spår friskt. När Spotify kom så gjorde jag långa spellistor där. När jag gick ut så dansade jag. Stod och svettades och fuldansade på dansgolv eller röjde på spelningar.

Nu gör jag inte det längre. Alls. Jag vet inte när det började men det var många år sedan jag började föredra krogar med sittplats och pratvänlig volym framför dansgolv med basen dunkandes innanför bröstbenet. Och hemma har jag aldrig musik på i bakgrunden längre. Jag lyssnar på podd, eller skvalradio. Kanske orkar jag inte tänka så mycket själv utan vill höra vad andra säger om sakernas tillstånd. Kanske… nej jag vet inte. Men jag gillar mest när det är tyst nu för tiden.

Mina barn gillar att dansa nu. Dom sätter på någon obskyr musikslinga på YouTube och ba: DANSA MAMMA!

och

jag

vet

inte

längre

hur

man

gör.

Jag står alltså i mitt eget vardagsrum och skakar lite på rumpan och känner mig så sjukt obekväm medan en treåring och en femåring skuttar omkring och inte bryr sig ett endaste dugg om hur det ser ut eller hur man gör. De bara är.

Men så var jag på Timbuktu på Malmöfestivalen. Mitt sällskap fastnade i något djupt samtal vid havet så vi möttes aldrig upp utan jag var själv i publikhavet och stod där och gungade lite. Och så tänkte jag på alla år av dans jag missat. Jag har lyssnat extremt mycket på Timbuktu under mina år av blandbandsmixande och plötsligt kände jag att jag saknade det. Det gjorde mig glad.

I kväll ska jag gå på Svenska Akademien. Får se om det blir mer än bara lite gungande med knäna då. Lite kanske. Uppåt framåt.