Hur många bilder på skitiga sommarbarn är för många? Jag vet inte, men här är två till:

Försommar med de här två skitgrisarna alltså! Parklek och glass efter förskolan en sketen onsdag, och förutom lite tröttgnöl endast glada miner allt som ofta.

Håll ut ni med yngre barn, det ser ut som att livet vänder när den yngsta är tre!

Så kom den första sommardagen…

Det började bra. Alla kläder på. Kepsar på huvudet…

Men sen. Små fötter närmade sig strandkanten. Skor, strumpor och byxor av…

… och visst, det var helt jäkla iskallt vatten men det fanns ju även VÄLDIGT många viktigheter att undersöka på botten…

… sedan hamnade botten längre och längre ner och vattnet kom högre och högre upp, så tröjorna blev blöta. Av med dom också.

Jag var bättre klädd = korta shorts och flipflops, så jag kunde gå i en liten bit utan att klä av mig. Win!

Och ja, så här slutade det! Två glada ungar som tjöt av skratt och ba: VI KAN SIMMA MAMMA! medan jag kände lite mer att ehh nej ni kryper med armbågarna på botten, ni simmar inte. Men kolla vad nöjda dom är då!? Ungar! ❤

Och alltså, jag ser fram emot den här sommaren så mycket! Ett eget inlägg om varför kommer, hang on!

 

 

Är fortfarande lite blind av ljuset den här bilden togs i

Trädet utanför vår lägenhet är snart bara ett stort fluffigt rosa moln! Älskar att ha en trädkrona utanför fönstret, speciellt nu och på hösten när löven blir knallgula, det är som en enorm tavla i olika färger.

Om 1,5 vecka kommer mamma och lillebror ner hit, hur genomsjukt är det inte att det fortfarande ligger snöhögar kvar uppe hos dom i Ångermanland? Förvisso resterna av de enorma jättebergen som skottades ihop pga plastbrist men ändå. Snö i maj?! Då föredrar jag detta rosa fluff!

Kan inte sluta tänka på döden. Och livet. Men mest döden.

Alltså inte så att jag VILL dö, om någon trodde det. Verkligen tvärtom faktiskt. Men jag har så här i den aktningsvärda åldern av 38 plötsligt insett att alla människor ska dö, förr eller senare. Och det känns så satans deppigt.

Får panik av tanken på att barnen snart kommer börja ställa frågor om döden. Hur länge kommer jag undan med att säga att ingen ska dö någonsin och alla ska alltid vara snälla och inget ont kommer hända oss i hela evighetens evighet? Inte så länge va?