Skriva skriva skriva. Hela dan varje dag. Och halva natten också tydligen.

Haha, vad fan har jag gett mig in på egentligen?! Ska jag skriva en bok som inte ens klarar av att hålla den klassiska 24-timmarsregeln vid att svara på mail? Ja jäklar. Målbilden nu är att sitta här och läsa positiva recensioner om ett år. Får hoppas att min hjärna inte brunnit upp innan dess bara ¯\_(ツ)_/¯¯

Har jag sagt att jag fick ett bokkontrakt?

Jag har en bok i mig som måste skrivas. Och nej, inte den där romanen som jag från och till-skrivit på i ett par år, utan något annat. En fackbok. Så en dag för några månader sedan skickade jag en idépitch till ett förlag som jag trodde skulle göra boken jättebra, och de svarade att de gärna ville boka ett möte och efter mötet fick jag ett mail som innehöll orden:

Tusen tack för ett väldigt bra möte! Vi har diskuterat din bokidé här internt, och alla är entusiastiska. Vi vill väldigt gärna ge ut din bok till våren 2019! 

De var entusiastiska! De ville ge ut min bok! Våren 2019 skulle min högsta dröm gå i uppfyllelse! Dansade hela vägen hem från jobbet och glädjen visste inga gränser! Förlaget höll på att revidera sina avtal så det dröjde två veckor innan kontraktet kom, och på grund av helger och röda dagar ytterligare en vecka innan jag fått det granskat av författarförbundet.

Det var ett bra avtal, till och med jättebra på vissa punkter. Men vissa punkter var inte lika bra, och en av de inte lika bra-punkterna var en grej jag inte ville vika mig på. Och vi förhandlade lite fram och tillbaks, de ändrade sig väldigt mycket från sitt ursprungsförslag men ändå inte dit jag ville.

Så jag tackade nej.

Jag tackade nej till min bok, till min största dröm, till den absolut sista saken jag har på min bucket list. Och först kändes det jättebra, jag kände mig stark som inte vek ner mig och väldigt tacksam över att förlaget verkligen försökte mötas så att vi kunde göra boken. Men nu har det gått typ en månad och det känns fortfarande så himla tomt och inte alls så där skönt i magen som det gjorde först.

Men efter några veckor av att vältra mig i självömkan och slicka mina sår (och snegla avundsjukt på @apansattigranens och @myfeldts debutboksinlägg på insta) så har jag nu börjat skriva igen. Mest på den andra boken, men ett annat förlag har fått fackbokspitchen nu, så håll tummarna för att det kan bli av den här gången! Och skicka alla förläggare i er väg åt mitt håll, okej? Tack!