Ack Norrland du sköna

Vilken roadtrip! Körde Malmö-Bjuv i fredags, Bjuv-Vadstena i lördags och Vadstena-Näsåker med ett pit stop för att hämta brorsan i Stockholm i söndags. I Bjuv var det värmebölja och vi hade poolfest i trädgården, i Vadstena möttes vi av en skattkarta som Kapten Tandtroll gömt, badade i ett nyregnat och iskallt Vättern och sov i tält i trädgårdspaviljongen.

Ungarna var himla duktiga och uthålliga hela vägen, är sjukt glad över att dom tycker att det är okej att åka bil så långt och inte ballar ur allt för mycket när det blir overload av intryck!

img_6527

Nu har vi varit här i två dagar och hunnit bada i Åkvisslan, spana på forsen, gå på massa loppisar och fika minst hundra gånger. Och det är fortfarande fyra och en halv dag kvar, inklusive hela Urkult. Yiiihaa! Fan vad gött att jag pallade åka hit fast Tobbe jobbar!

Ett besök på Junsele djurpark i elva bilder

Min allmänna inställning till djur som underhållning är ju överlag att det är en dum industri, detta till trots blev dagen på Junsele djurpark årets andra djurparksbesök. Vaffalls? Men trots att jag är uppvuxen i kommunen och till och med gick sista året på högstadiet i Junsele så kan jag inte minnas att jag någonsin varit där innan, kan jag använda det som försvar? Eller att det var andra dagen med sol efter tio dagars regnande? Eller bara att jag blivit en sådan som skiter i mina principer eftersom barnen skulle ju tycka att det var så skoj! vilket ju är den sämsta ursäkten av alla om man nu vill föra sina goda värderingar vidare till sina barn.

Nåväl, på djurparken var vi, och så här såg det ut:


En gång i tiden, närmare bestämt 1968, stängde en lanthandel någonstans i krokarna. Den finns nu att beskåda här, komplett med kalaspuffar, räksoppa och träskruv i originalförpackningar. Har ni sett så fint va?

Postutlämningen var kvar också. Titta noga på den här bilden, och sedan tänker ni på alla gånger Postnord förstört era liv. Det var verkligen bättre förr!

Djur fanns det också och vi tajmade en av få tider i veckan då de matar djuren. Vet ni hur en hungrigt lodjur låter? Det kan ni höra på min instagram som finns under det fantasifulla namnet @mirijam_geyerhofer. Hade kissat ner mig om jag hört det lätet under en skogspromenad kan jag meddela.

Och vet ni hur tigrar låter när det dunsar ner X antal kilo revbensspjäll framför dem? Som att man absolut inte vill vara i närheten.

Björnar…

… och alpackor. Alla hägn kändes väldigt stora och utsikten var liksom milsvid, så det kändes inte alls instängt, tvärtom. Jag lyssnade med ett halvt öra på en historia om några apor som hade rymt och sedan hittats svingandes i träden utanför Ramsele. Jag är inte helt säker på att det var sant men just i detta fall använder jag mig nog av det klassiska journalistuttrycket kolla aldrig en bra historia och ska glatt berätta den vidare för kommande generationer.

Här är 50% av min nästa generation. Rätt icke-impad som vanligt och ville mest bli buren av mobbo Oggin som morbror Oskar heter nu för tiden.

Här är den andra halvan av min gåva till kommande generationer, och hans mormor. Om någon undrar vad vi sysslar med så åker vi pariserhjul med magisk utsikt. Lite svårt att njuta bara eftersom det kändes som att – för att citera mobbo Oggin – ”Pariserhjulet i Pripjat är i bättre skick än detta”. Osäker på om det stämmer men det skulle faktiskt inte förvåna mig.

Så här såg det ut från marken, avgör själva.

Det fanns lite mer marknära attraktioner också, och de här två kepspluttarna skrattade så de tjöt under varv efter varv medan vi vuxna kunde står bredvid med fötterna på säker mark. En väldigt lyckad dag i perfekt sommarvärme men hädanefter skippar vi djurparker eftersom det nu med tydlighet visat sig att det är vi vuxna som är mest intresserade av den biten medan ungarna är mer lagda åt tivolihållet.

Men just det: blev någon sugen på att köpa hela tjottaballongen så finns djurparken ute på Blocket nu, bara att slå till!  Säg till om ni köper så är jag intresserad av minst ett lodjur och kalaspuffarna från 1968! Eventuellt pariserhjulet också, men då vill ja ha någon slags garanti.

Vår semester beskriven med tre ord – feber, hosta, snor


   

Innan semestern var först Sigge sjuk, sen Tobbe, och i bilen på vägen upp till Ångermanland fick jag feber med frossa varvat med svettningar och mådde så dåligt att Tobbe fick köra alla 110 mil. Så ovärt. Sedan låg jag däckad i typ två dagar, innan jag blev lite piggare, men då fick Sigge feber igen. Och alla har hosta av varierande tuberkuloslätes-grad. Och idag vaknade Juno med feber och jag med tandvärk. KUL!
Och det är svinkallt ute, 12 härliga grader och nordlig vind. I går kom det hagel. Känner hur semestern liksom rinner ifrån mig och försöker att inte få panik. Tur att det blir fint väder lite senare under ledigheten iallafall. Eller nej just det, det ser ut så här (vi åker hem nästa söndag): 
 

Semester i Ångermanland, nedräkningen börjar NU

Om två veckor prick sitter jag hemma i mina föräldrars kök. Kanske har jag precis varit ute med Stefan och tagit en bild liknande denna som jag tog förrförra sommaren. I år är första året på jag vet inte hur länge som vi är i Näsåker utan att det är Urkult, och det ska bli så otroligt skönt. När det är festival så är det alltid tusen andra människor som man ska försöka träffa, och så består dygnen till 99 procent av olika former av logistik. Nu är det bara vi och mina föräldrar. Ahhhh. Nu ska vi dessutom vara uppe två veckor, vilket är något slags rekord, så jag hoppas verkligen att jag ska hinna levla ner till ett ordentligt sommarlovsmood.

Saker som passar in i sommarlovsmood: En heldags loppisjakt med mamma, bada i Åkvisslan och Spegeldammen (utan barn pga livsfarligt), läsa minst en bok, kolla Hällristningarna och Nämforsen med barnen, fira urtypisk midsommar på Hembygdsgården, sitta på altanen och glo när dimman samlas över älven, och springa några mil. Fy fasen vad det kommer bli fint! Ska bara jobba som en liten galning med mina dubbla jobb och flytta hela studion först, men sen så!

En så kallad Perfekt Semesterdag™

Lotta instagrammade en bild som bevisligen var från deras sommarställe och sen tog det väl inte mer än en timme innan jag och Siggan sladdade in med CSN-Opeln framför strandhuset. Sedan följde några timmar med skönt häng med den fina familjen och Sigge fullkomligen älskade havet.

Och när jag säger älskade så menar jag älskade, inte något sånt där mesigt att han liksom ”gillade det”, utan havet var ungefär det ballaste han någonsin upplevt. Allt annat kunde gå och gömma sig – strukturtapet, fjärrkontroller och gräsmatta AINT GOT NOTHING jämfört med havet. Tyckte Sigge. Och det är man ju beredd att hålla med om.