En update efter två månaders tystnad

Åh herregud, var börjar jag ens? Med Bojjan kanske? Som fick två krampanfall den andra veckan hon var hos mig och jag fick smått panik över att ha tagit på mig ansvaret för en eventuellt epileptisk hund. Hon bor några mil utanför stan nu, hos en fantastisk familj där hon fick både hund- och barnkompisar. Frisk är hon också, inga fler anfall alls. Det känns förjävligt att hon fick flytta, men bra nu. Har landat i beslutet att inte ha hund (aka beslutet att skydda mitt stackars hjärta lite ett tag) och njuta av friheten det ändå ger att slippa ha mer ansvar än nödvändigt.

Och boken då? Jag skriver så datorn glöder efter min redaktörs synpunkter på manuset som är tillbaks hos mig i vända två. Jag blev antagen till Debutantbloggen också, så varje fredag under 2019 finns ett nytt blogginlägg om mitt debutår att läsa där! Det känns läskigt och spännande och helt fantastiskt. Har bokat hotellrum under Bokmässanhelgen och ska upp till förlaget nästa månad för att ta författarporträtt (!) och prata marknadsföringsplan (!!). Kommer bli magiskt!

Men barnen då? Jo tack, Sigge ska börja skolan till hösten så jag har befunnit mig i ett ganska djupt hål av ångest inför skolvalet som vi gjorde i januari. Är ICKE redo för detta.

Studion då? ÅH DET ÄR SÅ KUL, jag har nämligen fått en typ låtsaskollega! Bea som gör silver i egna företaget Atom47 har tagit över butiksdelen som jag aldrig hade öppen pga för mycket laser. Nu har jag någon att äta semlor och snacka skit med, men jag får fortfarande bestämma 100% över min egen verksamhet, precis så som jag vill ha det!

Lägenheten då? Ptja, den är väl färdiginredd och inbodd och känns som hemma nu. Mitt nästa projekt är att styra upp balkongen till en prunkande oas, men det får kanske bli lite roligare väder än +3 och konstanta regnstormar först.

Jul- och nyår då? Ja det är ju det bästa som hänt sedan sist! Firade med familjen i Ångermanland och det såg ut så här:

Kort sagt: livet går som vanligt i tvåhundra knyck och jag längtar tills att allt är klart med boken och jag lämnat manuset på riktigt så att jag kan vila lite mer. Lovade ju mig själv att jobba max 100 procent efter att jag valde att inte fortsätta min anställning på byrån, men det är ju typiskt mig att råka sätta igång ett jäkla bokprojekt istället.

Jaja, värre saker än att ens största dröm i livet går i uppfyllelse har en ju råkat ut för här i livet, så jag överlever nog det här med.

Julen är foliehattarnas högtid

Inte ens en vecka in i december och det har redan slagits flera julrelaterade kränkthetsrekord på internet. Grattis Sverige, din befolkning har utvecklats med exakt noll procent sedan förra julen.

Har ni också märkt att det inte händer någonting nytt i diskussionerna? Jag vill så gärna tro att vi går framåt, utvecklas och lär oss av historien och våra misstag. Men det är tydligen precis tvärt om. För det är väl inte bara jag som hör hur tippetappet blandas upp med stöveltramp? Ett förslag till alla kränkta julfirare där ute: sluta klaga på att andra inte firar på rätt sätt och ta lite eget ansvar för att hålla liv i och föra traditioner vidare om det nu är så himla viktigt för dig.

Foliehattarnas tomteparad diskuterar högljutt på nätet, det är pojkar som lucior, julkalendern är värdelös, det är fel godis på gottebordet och runt omkring i stugorna sitter folk och hytter med näven åt årets julvärd. Det kunde varit december 2007. Eller december 1999 för den delen om Facebook varit uppfunnet då.

Internet är en sandlåda. En global pajkastningstävling utgjord av ettor och nollor där det är så mycket ”men ni då?” och ”men dom då?”och ”jag har inte gjort nåt!” att vilken mellanstadieskolgård som helst framstår som en studiecirkel i att hålla handen och sjunga Kumbaya. Är man feminist så har man fått för lite kuk, är man antirasist är man en hysterisk stenkastande vänsteraktivist och tycker man att det vore fint om folk kunde hålla sig nyktra om de ska tillbringa julen med massa ungar så är man per automatik en trist absolutist som borde sluta vara en sån jävla torris och ta en sup som alla andra.

Och så mediehatet mot all traditionell media som ägs till etthundra procent av judar och enbart anställer journalister som röstar på Miljöpartiet. Som har en dold agenda med allt de publicerar och som absolut inte går att lita på, bättre då att ta in sin information från diverse högerextrema sajter eftersom ”de minsann vågar skriva sanningen”.

Min hjärna brinner upp.

Om bara ett par år kommer det inte finnas nog med folie i världen för att vika alla hattar som behövs för att kommentarseliten på kvällstidningssajterna ska ha något på huvudet när de sitter och spyr ur sig sina konspirationsteorier.

Jag får ofta frågan om det inte är jobbigt att gå runt och vara så arg hela tiden, men det måste ju vara en ziljard gånger mer ansträngande att hela tiden hitta på egna agendor kring allt som händer i samhället och världen omkring en. Hur orkar folk? Och hur kan de bli fler? Nej hörni, ni kan med gott samvete strunta i robotdammsugaren, aktier i foliebranschen är årets julklapp.

Minns var ni läste det först.

Ursprungligen publicerad i Kristianstadsbladet 4 december 2015 

En vit jul, i dubbel bemärkelse!

Först regnade det jättemycket i fem dagar. Alltså verkligen JÄTTEmycket. Och regnet i kombination med snålblåst och någon ynka plusgrad har i stort sett inneburit konstant inomhusväder för så väl människor som djur. Men i går – på juldagens morgon – var det som att någon hade pudrat lite florsocker över nejderna, och solen letade sig fram i någon liten timme innan den gick ner.

Och så i dag – SOL! TYP SNÖ! LJUST! MINUS NIO! Livsglädjen återvände en aning, för hur mysigt det än är att sitta inne framför brasan medan regnet smattrar mot rutan så tillför det ju något till julpsyket när man kan gå ut en runda och andas ljupa andetag frisk luft utan att drunkna på köpet.

Och på tal om vit jul – jag är så himla glad över att vi haft en helt alkoholfri jul i år. Jag och Tobbe dricker ju inte alls och varken mina föräldrar eller bröder är några stordrickare heller, och det känns så jäkla skönt att de valde att avstå helt för Sigges skull och att dryckesbordet bara bestod av julmust, bubbelvatten och alkoholfri öl. Hoppas det fortsätter så framöver!

Let it rain, let it rain, let it rain

Julkänslan utomhus är obefintlig, inne är det som tur är lite mer av den varan, i alla fall om man stänger öronen så man inte hör regnet som slår mot rutan.

Vi ska äta klockan 14, sen kolla på Kalle med ett halvt öga och äta godis, sen blir det julklappsutdelning och resten av kvällen ska tillbringas med att ligga utspridda och fortsätta äta godis. Typ. Och fortsätta lyssna på regnet gissar jag.

Hoppas ni har en fin dag oavsett hur/var/om ni firar jul! ❤️