Uppdatering

Status: Skönt slutkörd i hela kroppen. Endorfinkickad och glad. Fysträning med Ninja FTW! Nu kan jag somna i soffan med gott samvete.

Ps: Alltså, vill skriva metervis om det kroppsliga förfallet som gradvis skett här under vintern, men vill inte ha en sån blogg. Vi kan ju bara konstatera att jag är tillbaka på rätt spår.

Ps2: Alltså, förfallet, ni förstår inte. Buuuhuuuuu. *lessen tjåck hest*

Ps3: Trycker ni gilla på den här så DÖDAR jag er.

Stenåldern ringde, de ville ha tillbaks sitt paniska lagrande av socker

Hörrni, kroppen och hjärnan, varför ska det vara så jävla svårt att samarbeta?
När man är postsjuk och ska ta det lugnt för att inte bli sjuk igen, DÅ kryper det minsann i kroppen och man bara ”ÅH vad jag vill ut och LÖPTRÖNA!”. Men när man är frisk och har all tid i världen så är hjärnan helt emot en och bara ”stanna inne och kolla på How I met your mother och ät marängsviss istället”.

På allvar: VARFÖR vill min hjärna mig illa? Kan den inte bara tänka att den vill träna ashårt och äta mycket protein och bra fetter, istället för att komma med akutsug efter kolhydrater och socker? Min kropp mår ju de facto bättre av det.
Så himla taskigt, mycket upprörd över detta, tycker ju att det kunde vara på sin plats att dessa två börjar samarbeta eftersom vi ska dela resten av livet (vilket inte kommer bli så långt om min hjärna får bestämma vad vi ska äta/göra).

Nu får det fanimig vara NOG!

Den här hösten/vintern alltså, den har gjort mig till ett vrak. Stress stress stress och tredubbla jobb. Jag mår inte bra. Min kropp är helt kass, det knakar och värker och spänner överallt. Jag är svag, sladdrig och sockerberoende. Dessutom har jag druckit litervis med alkohol de två senaste dagarna och har en utväxt som skulle göra Ekaterina från Gdansk stum av förvåning.
ÅÅÅÅHHH ÅNGESTEN.

Men nu väntar nya tider, efter att jag sagt upp mina extrajobb är det från och med årsskiftet frid i sinnet och megamånga luckor i kalendern. Jag har skrivit in alla träningstillfällen med Crime City Rollers för årets första kvartal. Och ja just det, jag har anmält mig till ett nytt lopp också, ett gäng derbytjejer ska springa Malmömilen i juni. Ni hör ju, nu är det dags för den här ponnyn att ta sig upp på hästen igen.
Operation avgiftning börjar NU. Shit pommes frites alltså, visst känner ni peppen stråla genom skärmen?

Semester del 2, dag 1

Klockan ringde alltså 06:55 i morse eftersom jag hade tvättid klockan 07–11.
Varför jag inte bara smög ner och slängde in två maskiner när jag kom hem klockan kvart över i fyra i morse vet jag inte, det hade onekligen sparat en del tid.
Anyho, snubblade ner för 4.5 trappor med svidande ögon, kisade mig fram till tvättstugan, slängde i tvätten, vinglade upp och i säng och ställde klockan på 32 minuter senare.

Och sen var cirkusen igång: vakna, ner i källaren, upp, ställa klockan, attacksova en halvtimme, vakna, ner i källaren, upp, sova osv.
Och så ”skulle jag bara blunda liiiite” vilket resulterade i att jag vaknade panikslagen klockan halv elva och nu har blöta lakan och kläder i HELA lägenheten.

Nej, om man skulle lämna detta tyginferno och cykla ner till havet för sin obligatoriska glassfrukost? När det är minus en dag kvar till semestern känns det rätt lönlöst att försöka komma i sommarform.