Det kommer hit en ny hund!

Åh herregud. SOM jag har vridit och vänt på detta sedan vi tvingades säga hej då till Stefan i augusti. Livet utan hund är bekvämt på samma sätt som livet utan barn var det. Man har inget särskilt stort ansvar för någon annan än sig själv, det är mindre logistik, spontaniteten är på topp och yadayada. Men precis som med barn så är ju hundlivet liksom värt allt jäkla meck och härj tusen gånger om.

Så jag har haft lite koll på Hundar utan hems sida (de andra byrackorna är ju därifrån allihop) men inte hittat någon som jag känt instant love för. Men så hittade jag en tjej som gjorde att jag bestämde mig för att jo nu är det dags, men hon hann bli bokad innan jag skickat in intresseanmälan. Och tjej nummer två som jag hittade var också redan tingad. Men så blev det tredje gången gillt för där stod plötsligt lilla Luna med sitt trötta underbett och jag kände bara att HENNE SKA VI HA! Så nu ska vi det.

Den 3 december kommer hon. Sigge föreslog att hon ska heta Stefan (?) och Juno tycker att hon ska heta Natten (??). Jag har haft några favoritnamn (Blenda, Barbro, Biggan) men än är inget spikat.

I morgon är det tre veckor kvar tills hon kommer med transporten straight outta’ Ireland. Längtar ihjäl mig!

Skriva skriva skriva. Hela dan varje dag. Och halva natten också tydligen.

Haha, vad fan har jag gett mig in på egentligen?! Ska jag skriva en bok som inte ens klarar av att hålla den klassiska 24-timmarsregeln vid att svara på mail? Ja jäklar. Målbilden nu är att sitta här och läsa positiva recensioner om ett år. Får hoppas att min hjärna inte brunnit upp innan dess bara ¯\_(ツ)_/¯¯

Höstens bästa upptäckt: tyngdtäcke!

[I samarbete med Qoali]

Den här hösten alltså. Att bli varannanvecka-mamma, tvingas ta världens jobbigaste beslut om att avliva Stefan och dessutom stressa med att skriva en bok samtidigt, det är ju inte konstigt att sömnen blir lidande. Och det här med att jag sover dåligt för att jag sitter upp på nätterna och skriver en bok om sömnbrist, de är ju verkligen ironi på hög nivå. Men alltså – fasen vad jag sover gott när jag väl sover nu för tiden!

Jag hade hört talas om tyngdtäcke innan, men alltid tänkt att det bara är för personer med olika npf-diagnoser, mycket ångest eller annan psykisk ohälsa. Men nej, verkligen inte! Nu när jag har läst kilometervis med texter om hur kroppen funkar i sömn och vakenhet så tycker jag att alla i hela världen borde krypa ner under X antal kilo täcke på kvällen. Det är SÅ skönt!

Så här står det på Qoalis hemsida:

Tyngdtäcket fungerar som så att det omsluter din kropp som en varm och skön kram. Arbetsterapeuter har observerat att en mycket lätt beröring varnar nervsystemet men att djupt tryck är avslappnande och lugnande. När tyngden appliceras så stimuleras kroppen att producera serotonin som lyfter ditt humör, vilket i sin tur naturligt omvandlas till melatonin och får din kropp att vila. Det kan jämföras med att få en massage, som ger fysiska och psykologiska fördelar.

Det här med hur våra stresshormoner vs våra välmåendehormoner påverkar sömnen, det är ju bland annat det min bok handlar om, och jag var verkligen överpepp när jag hämtade ut mitt täcke och bäddade inför den första natten. Och kolla vad fint överdraget är, så mjukt och gosigt på ena sidan!

Så här ser förresten mitt sängbord ut just nu, så jag kan ju meddela att jag inte lever som jag lär för tillfället (ett snabbt tips för bättre sömn: lämna jobbet utanför sovrummet) men jaja. Det blir ju tid att vila tids nog.

Det jag känner störst skillnad på är att jag inte märker av nätterna. Jag lägger mig, sover och sen vaknar jag nästa dag. Okej, kanske någon liten koll på klockan där mitt i natten, men inte alls som innan när jag kunde vakna hur ofta som helst och bara ligga och glo.

Qoalis hemsida beskrivs tyngdtäcket som en kram, vilket kanske låter lite cheezy, men alltså det ÄR ju som en kram. Det är som att det sitter ett helt gäng med snälla människor omkring dig och försiktigt håller sina händer på din kropp. Eller nej, det lät som en sjukt obehagligt jämförelse så jag tar tillbaks det, men det känns liksom som beröring. Alltså som det känns inuti dig när någon du tycker om rör vid dig. Det är väl oxytocinet och seratoninet som swoschar omkring helt enkelt.

Mer från hemsidan:

Tyngdtäcken (kedjetäcke, bolltäcke) har använts inom det medicinska samfundet i många år nu, med goda och mätbara hälsofördelar. Samtliga studier pekar åt samma håll där resultaten varit otroliga. I en av studierna kom man fram till att tyngdtäcke är ett bra hjälpmedel för personer med sömnsvårigheter till följd av neuropsykiatriska diagnoser. Alla som deltog i studien uppgav att sömnen förändrats sedan behandlingen med tyngdtäcke påbörjats. Det framkom att insomningstiden minskade, antalet sömntimmar per natt ökade och antalet uppvaknanden minskade vid användning av tyngdtäcke.

Jag kände skillnad redan efter de första två nätterna, men vågar inte säga om det var peppig placebo eller om det var på riktigt. Men nu har det gått knappt två veckor sedan jag fick hem täcket, och på den korta tiden känner jag mig märkbart piggare på morgnarna, trots att jag nästan varje natt lägger mig för sent, och trots att det ju helt plötslig är mörkt när vi kliver upp (!).

Jag är så himla spänd på att se vilka storverk jag kommer kunna uträtta i framtiden i mitt nya utsövda liv! Om du också vill prova så grattis, för du får 20 procents rabatt hos Qoali med koden GODNATTMINSKATT – rabatten gäller fram till klockan 23:59 nu på torsdag den 1 november.

Hoppas du som läser får många sköna nätter i höst och vinter, detta är årets julkapp om ni frågar mig!

Sökes: Stor och charmig Malmölokal!

3xLokal.jpg

Kolla detta då!?! Atom47-Bea, The Clay Lab-Stella och jag vill bli företagssambos! Jag har så himla mycket med lasern att det i stort sett konstant hänger en ”behandling pågår, kommer strax”-skylt på dörren och det funkar ju inte riktigt att ha en butik under de premisserna, om man inte vill anställa någon vilket jag absolut inte vill.

Styrde upp ett litet utvecklingssamtal med de här donnorna (som jag är återförsäljare för) och medan vi satt och pratade om framtid och egenföretagande så kände vi att det vore helt fantastiskt att få vara företagare ihop. Kollegor, men ändå inte. En arbetsgrupp att bolla med. Någon som fixar kaffe, höjer volymen och tvingar en att sjunga en smörig duett när livet känns grått. Mer frihet i mitt egenföretagande där jag kan vara på plats när jag har bokat och skriva mer när jag inte har det. En perfekt win-win alltså!

SÅ. PEPP. PÅ. DETTA! Har du Malmökoll så tipsa gärna om du ser några lediga lokaler i centrum!