Jag tänker på alla som dör för tidigt

pexels-photo-355312.jpeg

Jag tänker mycket på döden. På att vi bara har ett liv och är så jävla dåliga på att ta hand om oss själva och varandra. Jag tänker på hur samhället formar oss, på hur vi lär pojkar att det är svagt att visa känslor och sedan står och kliar oss i huvudet och undrar varför självmord är den vanligaste dödsorsaken hos svenska män mellan 15–44 år.

Jag tänker på hur vi säger boys will be boys och bortförklarar allt som i vuxenvärlden skulle klassas som brottsligt med att han gör så för att han gillar dig. Jag tänker på hur människor förfärat skriker INTE ALLA MÄN men sedan ändå tycker att kvinnor som blir våldtagna på första dejten får skylla sig själva, eftersom de faktiskt följde med en främmande man hem. Jag tänker på alla kvinnor som försöker lämna men inte vågar. Som inte blir trodda. ”Inte skulle väl han, han som är så snäll?”

Jag tänker väldigt mycket på att vi endast lever den här gången, och jag tänker på hur många som ödelägger andras tillvaro för alltid genom att ta det livet ifrån någon. Alla fäder som hellre dödar sina barn och sig själv än blir lämnade av sin partner. Alla män med psykisk ohälsa som inte söker stöd eftersom det är svagt att visa känslor. Alla män som kämpar med psykisk ohälsa och söker stöd men inte får den hjälp de behöver eftersom samhället inte klarar av att ta hand om sina medborgare.

Jag tänker väldigt mycket på att vi lär barnen att det endast finns flickor och pojkar och att flickor är på ett sätt och pojkar ett annat. Och att det är mesigt att vara flickpojke, men tufft att vara pojkflicka.

Jag tänker jättemycket på Kim Wall. Varje dag tänker jag på henne. På att hon var en journalist precis som jag som bara skulle ut och göra ett rep men aldrig kom hem igen. Jag tänker jättemycket på hur otroligt mycket Peter Madsen har förstört genom att ta sig rätten att ta hennes liv. På vilken avgrundsdjup och bottenlös sorg och ilska han har skapat. Och jag tänker på att det finns oändligt många liknande fall där en man ödelagt och förstört så många människors enda liv genom sina handlingar.

Jag tänker på Avicii. På sökande och ångest och viljan att fly. Det blir så tydligt vissa dagar hur allt hänger ihop, på att vi är så besatta av att kategorisera människor och stoppa in dem i allt för trånga boxar att vi missar att se hur vi kan göra för att inte förstöra detta enda dyrbara liv vi har fått.

Jag tänker på att vi måste våga varandra visa att vi mår dåligt, och att vi måste förstå att dåligt inte är samma som svagt.

Vad tänker du på?

2 thoughts on “Jag tänker på alla som dör för tidigt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s