Tog tåget norrut för att kolla in snörekordet i Västernorrland!

Ett av mina bästa barndomsminnen är när livet var geografiskt tvärtom och vi bodde i Ångermanland och mormor i Skåne. Då åkte vi nattåg till Lund från Långsele, och jag minns hur spännande det var att förvandla kupén till sängplatser, bädda ner sig och somna till tågets dudunk-dudunk.

Nu för tiden går det bara direkttåg på vintern, när det är säsong i Åre. Istället för Långsele fyra mil bort blir slutdestinationen Östersund – 16 mil bort – och det är vi som bor i Skåne och mormorn i norr.

Men tågen är i alla fall samma som när jag var liten. Och inte bara likadana, utan faktiskt samma, eftersom det är de gamla tågen. Komplett med läskiga toaletter, krängande vagnpassager med is och snö och tröga skjutdörrar. Till och med blå tetror med ljummet vatten i kupén.

Skärmarna var ju inte uppfunna än på vår tid, men annars var sängarna och nedvarvningen före läggdags samma. Tåget gick kl 16:40, så vi hade ungefär 2.5 timmar att fylla innan det var dags för nattning, och det gick förvånansvärt snabbt med en tur till restaurangvagnen för att fika, lite upptäcktsfärd och kupéhäng.

Barnen sov jättebra, tåget var inte fullt så vi var själva fram till Stockholm, där det klev på en kvinna som klev av samtidigt som oss. Jag sov som en kratta dock, tyvärr. Försökte lyssna efter dudunk-dudunk, men så låter det inte längre?

Och när vi kom fram kl 06:20 kissade tåget ut en massa vatten och ungarna tyckte att det var sjukt festligt – precis samma som när jag och brorsan var små. Om någon tågexpert läser det här så önskar jag mig svar på varför det är tillåtet att spola ut vatten rakt på spåret.

Ser kallt ut men var nollgradigt bara!

Efter kaffestop och frulle på McDonalds rullade vi hemåt, det är sjukt fina vyer på vägen från Östersund.

Vi stannade lite snabbt i Sollefteå för att handla innan vi körde vidare, och efter 18 timmar på resande fot var vi äntligen framme!

Och snörekord? Jo då, det var det! Det var bara ett problem: det är så mycket snö att det inte går att leka. Barnen kan inte gå ut i snön eftersom den är i brösthöjd på dom, och att försöka åka pulka är ju kört när man bara sjunker ner och sitter där man sitter.

Jag var så trött att ögonen gick i kors, men vi grävde en snögrotta och ungarna pulsade omkring tills dom grät av trötthet och frustration, sen gick vi in.

Nu är det ny dag, alla (inkl jag!) har sovit ikapp efter gårdagens resa och vi ska hitta lite mer barnvänliga snöaktiviteter att roa oss med. Jag tänker pistad pulkabacke med fika, håll tummarna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s