Hängde med några vänner i Bulltofta idag, åkte pulka och fikade i en skogsdunge. Båda ungarna tyckte att det var helt sjukt kul och bara tjoade och sprang upp för backen så fort pulkorna stannat. Eftersom ”skånsk snö” oftast betyder ”ett hav av slask” så brukar jag uppskatta att det i stort sett är 100% barmark här under vintern, men idag blev jag sorgsen på riktigt över att våra ungar ska växa upp här nere.

Själv är jag ju mer eller mindre uppvuxen i en skidbacke, som barn till en utförsåkarälskande pappa i Ångermanland bestod alla ledig vintertid av först skidor och sedan snowboard som intresse, följt av snowboardgymnasium, säsongsjobb i fjällen och en vinter i Whistler.

Mina barn, de grät av chock i julas när det var femton grader kallt i Värmland, och trodde så sent som förra året att pulka hette styltor. Mhhm. De här äpplena har uppenbarligen rullat väldigt långt bort från det träd de föll ifrån.

Kommentera