Sagan om det förtrollade huset (repost från juli 2015)

Det var en gång ett magiskt hus där det bodde en förtrollad familj. I huset fanns ett tvättberg högt som Kilimanjaro och hur mycket de som bodde i huset än tvättade så blev berget av smutsiga kläder aldrig mindre. I huset fanns det sex rum och ett kök och hur mycket de som bodde i huset än städade så blev det aldrig rent.

I huset bodde det en liten pojke som aldrig lyssnade, oavsett vad man sade åt honom. Och där bodde även en liten flicka som kräktes hela dagarna men ändå gick upp i vikt så mycket att hon kunde ha kläder avsedda för dubbelt så gamla bebisar som hon själv.

I huset bodde en pappa och en mamma men nu skriker bebisen så vad som var magiskt med dom får vi ta en annan gång.

THE END


Ja, säga vad man vill om att lida av sömnbrist, men det fanns i alla fall starkt content på bloggen den där sommaren för 2.5 år sedan när vi precis blivit tvåbarnsföräldrar. Hade någon sagt till mig då att den lilla flickan skulle fortsätta kräkas som en fontän tills hon var ganska precis ett år – och dessutom inte sova på ytterligare två år – så hade jag nog reklamerat hela föräldraskapet och rymt till Söderhavet.

I dag var det ett rejält bakslag i ungarnas ljuvlighet (säkert för att jag bloggade i går om hur golliga dom var då), och då är det bra att det går att scrolla tillbaks och inse att det faktiskt har varit sjuttio resor värre. Lärdom av detta? Jo, när någon säger ”Åh, småbarnstiden kommer aldrig tillbaks” så är det ett löfte, inte ett hot.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s