Vaknade till sol, blå himmel och universums överjävligaste träningsvärk. Alltså, jag VAKNADE av att jag hade ont. Fast jag låg stilla. Sug på den.

Måste förresten hylla hotellet som har ett lejon och en freakin’ ENHÖRNING i sitt… vad heter det, emblem? Logga? Vapen? Så här såg insidan av garderoberna ut.

Sen kröp vi ner till frukostbuffén och åt. Och åt. Och åt. Och för varje gång vi suttit och sedan reste oss igen så intensifierades träningsvärken så att vi till slut haltade runt som två invalider bland ostarna, frukten och våfflorna.

Och efter lite mer hotellrumshäng (och en snabb second breakfast efter utcheckningen) släppte Sofia av mig på Centralen och efter att med livet som insats släpat mig uppför trappan till spår elva sitter jag nu på tåget hem. Och har så ont, så ont.

Fyra pass blev det igår: crossfit, Lofsans walking bad-pass (mest rumpa och ben, ett kettleworkpass och så underbara Jessica Claréns flow- and grace-pass som jag trodde skulle vara oerhört mjukt och stillsamt men som förmodligen ligger bakom en rätt stor andel procent av all träningsvärk min kropp är drabbad av idag. Det är vad jag skulle kalla en rejäl träningsvecka och jag gjorde allt inom loppet av nio timmar.

Ja jävlar. Jag får be någon medresenär välta av mig i Hässleholm så jag tar mig hem och inte riskerar att åka med till Köpenhamn.

En reaktion till “På väg hemåt. Kan ej röra mig.

  1. Ungefär som jag då, mina ben gör ooooont. Gå ut med soporna var en utmaning för trapporna ned, vojvoj.
    Och det bästa? Träningsvärken är alltid värst dag två. Tror bloggvärlden kommer stå still i morgon, ingen kommer kunna röra sig 🙂

Kommentera