Första veckan. Så liten.

Konstigt det där, hur mycket man kan älska en människa som mest bara sover och äter och bajsar och skriker argt om inte ersättningen blir klar i exakt samma sekund som det börjar kurra i den lilla lilla magen. Men ändå – den här otroliga beskyddarkänslan som kommit, tankarna i stil med ”om något händer honom så kommer jag aldrig bli mig själv igen”.

Lillrumpan drunknar i minsta blöjstorleken.

Och även om det kanske inte finns personlighet på ett vuxet sätt så finns det redan någon form av mönster. Som att han vill äta minst varannan timme på dagarna och var fjärde på nätterna. Att första sömnpasset på natten är det längsta (ungefär 21-01) och sedan blir det mer hackigt (vaknar vid 03, 05 och 07 och sen kaaanske man kan lura honom att somna om till 08:30). Själv är jag chockad över min förmåga att hålla mig pigg trots hackiga nätter, men jag får ju ändå sova många timmar tycker jag. Jag går och lägger mig med honom vid 21-22 och varje gång han vaknar så tar blöjbyte, matning och sövning cirka 40 minuter, så vissa nätter sover jag ju 8-9 timmar. Den här sömnbristdimman som folk snackar om känner jag inte alls igen, PEPPAR PEPPAR.

PJONG!

Det tog fyra dagar innan han blev en Sigge Scott Sjöberg. Före dess gick han mest under namnet Chicken Legs, eftersom hans smala små ben ba pjong! åkte rätt ut så fort han fick mat. Nu är det inte samma fart i spirorna, men lite då och då slänger han ut sina ben när det vankas käk. Många säger att bäbisens rörelsemönster kan märkas av även utanför magen, och just de här sparkarna känner jag och revbenen på höger sida verkligen igen.

Ytterst korta stunder duger det att ligga ensam och titta på mobilen.

Sigge tycker att det är fint med ljus och sol och ögonen söker sig hela tiden till fönstren och lamporna. Han är stark i nacken och när man har honom i famnen så håller han upp huvudet och tittar. Och i famnen, där är han mest hela tiden. Eftersom amningen aldrig kom igång ordentligt och han mest får ersättning så duger pappa lika bra som mamma, även om det ibland måste till en tutte eller två för att han ska kunna somna. Och efter två ganska jobbiga första veckor när han endast kunde sova PÅ mig på nätterna och jag fick sitta uppallad mot väggen med amningskudden hela nätterna så kan han nu sova bredvid oss i sängen. Ska han sova i babynestet så måste vi ha värmt hans vetegroda så att det är varmt när han läggs ner, och sen ska grodan ligga nära så att han luras lite att vi fortfarande håller i honom.

Powernap i soffan, alla ska med!

Det funkar jättebra med Alfie. Han är väl inte jätteimponerad över familjens nytillskott ska jag erkänna, men han verkar inte bry sig så mycket. Just så här i början får han tyvärr komma ganska mycket i andra hand, jag är inte fit för jättelånga promenader och han får inte sova i sängen på nätterna, men han verkar ta det hela med ro. Första nätterna satt han i sin bädd nedanför sängen och tittade på mig med sina stora rådjursögon så fort jag matade Sigge, men nu sover han mest ute i soffan och kommer in i sovrummet när det ljusnar på morgonen, för då finns det faktiskt chans att man får komma upp och ligga under täcket en stund. Och så sover vi middag ihop på soffan vissa dagar så klart. Åh. Fina fina hund.
Vill även slå ett slag för Ergo babyn, den underlättar extremt mycket när man bara ska ut på en snabb kissrunda runt kvarteret på en kvart och inte pallar ta ut vagnen.

24 augusti klockan sju minuter över nio. Dagen då allt blev upp och ner. På ett bra sätt.

Det här inlägget publiceras klockan 09:07 den 24 september, exakt en månad efter att Sigge kommit till världen. Som vi väntade och som vi längtade, och tänk att det var den här lilla fina ungen som kom till oss! Att jag och Tobbe får vara just hans föräldrar är det bästa som någonsin hänt.

14 reaktioner till “Sigge Scott – 1 månad i dag!

  1. Så fint! Allt verkar ju gå himla smooth alltså! Smått avis på sömnen. Första månaden sov jag 3-4h/dygn totalt. Ändå förvånad att jag inte gick under. Nu ett drygt år senare är jag glad för max 6h/natt. Somliga har tur alltså… 🙂

    Annagranstrom.com

  2. Alltså det sötaste på bäbisar: axelbredden. AXELBREDDEN! Eller ja, bristen på densamma snarare. Herrejävlarminskapare, vad det är sött med små axlar.

  3. Härligt att höra att ni landat och att det mest verkar flyta på bra. Den där vetegrodan verkar smart. Antar att den inte blir lika vidrigt varm som vanliga vetekuddar. Håller den sig ljummen länge?

  4. Han är alldeles makalöst gullig! Så himla skönt att du/ni får sova om nätterna, för den där sömlösheten kan göra en galen..
    Ergo baby är typ samma grej som Baby björn va? Isf- bästa uppfinningen sedan typ hjulet!

  5. Så fint, man blir så glad att varje dag få komma in här och läsa om er. Och att allt gick så bra. Får man lov att fråga om hur dina symtom och tankar var precis i början av din graviditet? fanns det också en orolighet så fort det kom något nytt man inte känt för. Jag trodde inte man kunde må så Jävla dåligt som man gör nu i början!

  6. Fan, vad fin han är. Och vi har fortfarande två år senare inte varit förbi av trötthet nån gång. Eller ja, kanske 4-5 ggr? Och då pga av ledsen bebis 2ggr, resten av eget fel. Sen har vi iofs ”skämt” bort henne och följt henne rätt mycket, hon sover t.e.x fortf med oss för hon har visat hela tiden väldigt, extrem tydligt att hon vill ha det så. Men det funkar ju för oss.

    Så det kan fortsätta, det kan det fortsätta, klart en kan vara trött, men helt förstörd behöver inte alla bli heller.

Kommentera