Det här med att bäbisen endast kan sova PÅ mig eller sin pappa? Det är lika delar urgulligt/svinjobbigt måste jag säga. Han sover massor men man får ändå inget gjort liksom, så fort man tror att kusten är klar och försöker lägga ner honom bredvid sig i soffan så kommer det direkt ett litet iiiiuuuuhhhh. Så jag sitter kvar med kramp i armen och minuterna och timmarna går.

”SLÄPP ALLA MÅSTEN OCH NJUUUUT!”, hör jag er skrika nu och visst, jag håller med, men det vore ju trevligt med lite frukost. Och så är jag kissnödig också. Och det är jättelångt till fjärrkontrollen och Nyhetsmorgon gick precis över i Doctors, vilket måste vara det sämsta program som visas på dagtid just nu. Nyss fick jag lära mig att man istället för att lägga sig under kniven kan sätta upp håret riktigt hårt för att strama upp området runt pannan och ögonen. Håhåjaja… Det kommer bli en lååååång mammaledighet det här.

18 reaktioner till “Jag, en enarmad bandit

  1. Mitt första barn nuddade inte golvet sina första 3 månader i livet tror jag. Minsta lilla pip så höll vi honom, han sov alltid på nån av oss. Jag skulle hellre rekommendera bärsjal än bärsele för i selen hänger dom ut mer från kroppen, sjalen är smidigare för du kan ha barnet på olika sätt med. Lite krångligare i början men mycket bättre i längden. Tyckte jag, men vi är ju alla olika. Lycka till! jag hoppas ni hittar ett sätt som funkar för er. Jag sov aldrig samtidigt som barnet, men jag råder alltid alla andra att göra det 😉

  2. Jag känner igen mig i mycket jag med, men, det som kanske är det viktigaste att komma ihåg: det är okej att lägga ifrån sig bebisen i ett par minuter här och där.. Kanske till och med nödvändigt. 🙂

  3. Alltså, jag njöt INTE i början. Säger därför inte NJUT till någon annan. Visst, jag älskade honom från start och allt det där, men det var jobbigt. Det enda jag kan säga är 1) Bärsele är räddningen 2) Det ÄR jobbigt, MEN om ett litet tag kommer den här tiden vara ett minne blott (och då önskar man att man njutit mer).

    Känner igen precis det där med att inte kunna äta frukost, kissa eller byta kanal. Ganska snabbt lärde jag mig att alltid ha bok och fjärrkontroll bredvid, och sen även att kissa med barnet i famnen (absurt).

    Anna Granström.
    Annagranstrom.com

  4. Ja, fy tusan. Jag hade panikångest i minst sex veckor över att sitta så eländigt fast i soffan med mitt lilla underverk till plåsterunge. Bärsele är bra, men jag hade inte ork till det i början (alldeles för stor insats för en med ett hb på runt 90). Mitt enkla tips är att börja se fjärrkontrollen som din bästis, ha alltid koll på 1. babyn och 2. fjärren och lär dig dag-tv-tablåerna utantill. Kommer fortfarande ihåg det eländiga glappet mellan 13.10 och 13.30 då det bara var trav… Men när ungen var exakt sex veckor så åkte vi in till stan en solig vårdag och hälsade på en kompis och tog en latte på en uteservering medan bebisarna sov i vagnarna. Då fick jag hopp om livet. Såhär 4,5 år senare kan jag säga att det var lite premature, men jag hoppas fortfarande!

  5. meen jösses vilket komihåg jag fick nu, det där passa på, NJUT!…man vet ju liksom inte hur och man har inget att jämföra med och kommer knappt ihåg hur det var innan, iaf fattade man inte vad man gjorde. Minns hur jag drog in babysittern i duschen, hur armen domnade som du säger och hur jag tog på mig ytterkläderna innan jag knölade ut mig själv, barnvagn och bebis för promenad(allt för att hindra eventuella skriiiik), SVETTEN lackade! men sedan lade sig lugnet och promenad+fika blev min vardag å då önskade jag att mammaledigheten skulle vara för alltid. GE er tid, ni skall ju teama nu liksom, komma på hur ni funkar ihop. Om du fixar lite skrik, ta på dig hörselkåpor och gå runt lite medan Sigge ligger i babysitter (om ni har en sån)å öva. lättare sagt än gjort kanske. Nu för tiden använder jag kåporna när jag vill göra det klart för barnen att jag inte hör dom ifall dom inte sänker volymen och slutar skrika, pewhh! kan avslöja att Jill(3:an) fick skrika betydligt mer än de andra två. Krauuummm

  6. Bärsjal, bärsjal, bärsjal! Eller en väldigt snäll mor som kan ta hand om dig. Det hade jag den första veckan och det var helt underbart! Sen lärde jag mig att förbereda dagen på morgonen innan Isabelle vaknade. Gjorde i ordning frukost som jag ställde på soffbordet. La fram saker att göra i soffan, typ fjärrkontroll, tidningar, och pyssel så jag kunde göra allt med en sovande bebis på magen.
    Lunch tvingande jag mannen att fixa så den bara var att lägga in i ugnen.
    Sen är mitt bästa bästa bästa tips att skriva listor för varje dag. Där skrev jag upp saker jag var tvungen att göra, saker jag ville göra och saker som hade varit trevligt att göra. Vissa dagar skrev jag till och med upp borsta tänderna och duscha bara för att kunna stryka av det och känna tillfredsställelsen av att ha gjort något.

  7. Uhhhhh Doctors är HORRIBELT. Jag vet inte ens varför de sänder skiten. Går den på Oprah's nätverk och ersätter hennes program eller? Någon slags standard måste dom väl för fan ha!
    I övrigt har jag inga tips på det där med Siggen, förutom sjal så som folk säger kan funka bra. MVH har noll egen erfarenhet av barn.

  8. Min son var precis likadan, ville bara, bara, bara sova på mej eller pappa. Mysigt men lätt stressande. Säger som flera andra, bärsjal! Det absolut bästa jag köpt i bebisutrustningsväg! Köpte en bärsele (ergobaby) också när han var lite större, men bärsjalen är klart mysigast när dom är små, tycker jag i alla fall!

  9. Bärsjal som sagt! Därmed kan en göra allt – till och med amma under tiden. Hade aldrig funkat för min del annars.

    Kolla sjalbarn.se för sorter och knytningar. Kan även rekommendera forumet som bland annat har en himla bra köp- och säljmarknad.

  10. Du får snart in snitsen! Och de dör inte av att skrika om man är akutbajsig/hungrig etc. Placera bebisen på säkert place och gör det som måste göras. Fast det är en träningssak att äta och bajsa med skrikande knytte, men alla har sin gräns och när man är där så går det – det är inte lätt i början på egen hand!

  11. Hade samma (haha fortfarande till en viss del :P) så i början med min gosse. Som övriga sagt, bärsjal o sele är guld! En liten plutt tycker jag personligen är skönast i sjal. Använder ringsjal för den är så enkel att ta på med en hand när liten sover, tar inte lång tid att få in snitsen 🙂

  12. Ja, man lär sig att göra många saker med en hand i början… Kommer ihåg hur svårt det var att snyta sig med en hand 😉 och fjärrkontroll, vattenglaset, mobilen – allt låg alltid för långt bort när jag satt och ammade!
    De första 2-3 månaderna sov sonen bara på mig – jag halvlåg / halvsatt i sängen vilket inte är jättebekvämt om man säger så! Men allt har en ände och en dag så bara bestämmer sig babyn för att ändra sina vanor och rutiner! Det är så man får tänka!

  13. What the others said..! Bärsele, bästa grejen! Bra grej even; ha tofflor/inneskor när du bär omkring honom inne. Leder och fogar och fötter är ju lite… ja, slitna och sköra, och jag har iaf tyckt det är superskönt att ha nåt som avlastar. Tre kilo är ju trots allt tre kilo som ska bäras. Säger en som alltid har hånat sin egen mamma för innetoffel-grejen… Håhåjaja, vad man ska få lära sej av livet alltså 😉 Fin en den där Sigge, bra gjort! KRam till er!

  14. Har du testat selen än? Om det är en ergo behöver du ett spädis inlägg, men de kostar inte så mycket. Funkar det med selen så är de en freaking gudagåva när man har en bebis som agerar klistermärke. Jag menar,äta ÄR ju trevligt. Även toalettbesök.

  15. Bärsjal! Ergobaby! Enda sättet att få något gjort/gå på toaletten/byta kanal/kunna äta med nyföding. Bara att knyta fast på magen och jazza runt. Och, det är ju skitstressande att sitta fast.

Kommentera