Våra senaste bilder på Instagram, ni följer väl? @kattakvack och @mirijam_geyerhofer

Hej Katta och välkommen in i vecka 39! Så här borta i vecka 42 kan jag säga att det var en härlig vecka, man tänkte att snaaaaart var det dags och psyket var fortfarande (hyfsat) välbalanserat.

Nu däremot börjar det kännas lite sådär. Och jag vill inte sitta här och spekulera i huruvida din bäckenbotten står pall så här i slutet, men jag tänker ändå att det inte var JÄTTELÄNGE sedan Edster passerade där och kanske är den inte lika… spänstig, som den en gång varit. Tyngdlagen etc.

Och inte för att det är någon tävling eller så, men tanken på att du – som ligger tre (3) veckor efter mig – faktiskt kan föda FÖRST. Alltså, det känns inte okej. Inte alls. Jag kan sträcka mig till att vi får internet-twins, men nåde Bebishen om hen kommer före Baby Kenneth. Don’t steel his thunder, okay?

4 reaktioner till “BF + 200 timmar och 31 minuter

  1. Inte för att det gör dig gladare, men kom just på att jag egentligen skulle födas 8 mars, men kom 6 april. Jag behövde bara lite tid på mig, och sån har jag nog varit hittills i livet. Kenneth är kanske lite åt det hållet, han behöver bara fundera lite på det först. När han tänkt klart så kommer han ut.

  2. Han trivs där inne. Vilket är lite förvånande för det är ju inte jättemycket plats.

    Jag sysselsatte mig som bara den när jag väntade. Var ute och fikade och målade fönster på kvällen när det började.

    Fast jag tycker du är himla duktig på att sysselsätta dig.

  3. Ha ha, jag tänker faktiskt likadant om min egen baby, som ska födas dagen efter Kattas (jag födde Nr 1 i september 2011), att jag hoppas att hon inte kommer INNAN baby Kenneth!! Det skulle vara så orättvist mot dig! Håller tummarna att han kommer nu i början på veckan…
    (vad faaan, nu har jag försökt tre ggr att publicera den här jäkla kommentaren, igår försvann min kommentar på Kattas inlägg om smärtlindring på preggopreggo-bloggen och det är väl typ 5-6 ggr jag har skrivit en lång kommentar som jag sedan tappat. Trodde att det var min telefon det var fel på men nu sitter jag vid datorn – ETT SISTA FÖRSÖK…)

  4. Ha ha ha. *kniper ihop snippy och benen*

    Om det är någon tröst har jag gått över med både Eddie och Robin, och min mamma gick över med både mig och min bror – så rent statistiskt sett borde jag verkligen inte hinna före.

    Också, om det är någon tröst, när jag fick Eddie hade jag inte minsta känning på hela dagen och sedan gick slempropp och vatten inom loppet av 5 minuter (kl 21-ish) och klockan 6 på morgonen var han ute. Så plötsligt händer det. Det gör det!

Kommentera