Något måste vara riktigt fel i min genuppsättning. På allvar.
Jag sålde ju som bekant min fallskärmsutrustning i höstas. Tänkte att ett litet uppehåll vore bra för peppen, att det är farligt att hoppa allt för sällan och yada yada.
Och så plötsligt, den 19 november klockan mitt i jävla natten, nerbäddad i sängen med datorn på magen, panikkänslan.

Jag saknar min fallskärm.

Diagnos på det tack?

2 reaktioner till “Ready set go

  1. Ingen diagnos. Men tror att det är normalt. Och att jag också är normal. Hoppade sporadiskt två år med lånad utrustning. Blev för dyrt att hoppa ofta och kändes tokigt att hoppa så sällan och nu får jag panik nu och då för att jag tror att jag aldrig mer kommer att hoppa igen.

  2. Så blir det så fort man inte kan någonting. Som att jag dagligen fantiserar om att jogga bara för att jag inte får. Eller som när jag skadade foten och längtade efter högklackat, när har jag någonsin använt det???!!
    It's the forbidden dance!!

Kommentera