Det här var den 19:e juli. Linus Sandell tog bilden när jag bjöd på tårta på jobbet för att fira att jag dagen efter skulle vakna till den första av 23 underbara semesterdagar. Som man ser på mitt ansiktsuttryck så hade jag vid det här tillfället inte en aning om att det skulle regna 21 av dem.

Det känns som hundra år sedan. Hur man än vrider på det så är det höst nu. 

Eller, okej, jag kan sträcka mig till att säga sensommar, men oavsett vilket: sommaren är slut. Jag känner mig lurad och bitter och inte alls mätt på saltstänk och glass vid havet, cocosmojitos på Cuba Café och ölfester i parker. För jag har inte fått något av det där alls nästan. Och det suger ju. Snart är det september och jag sitter här och är bitter. Kul. *plockar fram rep och pall*

4 reaktioner till “En gång för länge sedan…

  1. Nataber: Ja det är ju för lustigt det här. Om man med lustigt menar helt sinnessjukt. Hoppas på en okej höst iaf så man har något att leva på i vinter.

    Jennie: Ho ho! Tack!

    Pernilla: Okej, det är fan tusen resor värre att inte vara frisk, det kan jag hålla med om. Nu hoppas jag bara att vintern inte blir lika galen som förra och förrförra, helst utan nederbörd överhuvudtaget så är jag rätt nöjd. Annars blir det repet.

  2. I feel you! Har haft typ samma sommar, fast ledig hela tiden MEN med ett brutet ben som sällskap.

    Man blir väldigt bitter! Av någon anledning hoppas jag på att det blir en riktig skitvinter så att alla andra också får något att sura över, men det kanske är fel taktik? Kanske också borde satsa på repet?

  3. ja sommaren söööög, vädermässigt. var nere i malmö förr förra helgen och BAH JAAAA SOL, sen bah NEEEEJ SKITVÄDER! tack för det! (väderguden, inte du). Snygg kofta förresten! hjärtan <3

Kommentera