Jag är ju en person som… vet vad jag vill, kanske man kan säga. Så också i dag när vi detaljplanerade för hur vi ska lägga upp helgen på Malmöfestivalen. Det är ju alltid spännande att jobba med folk man inte jobbat med förr, speciellt spännande för dom som ska jobba med mig. 

Gustav: Du kommer bli chef en vacker dag, det vet du va?
Jag: Haha, va? Nej, det tror jag inte, det tycker du bara nu för att vi endast har jobbat ihop i fyra timmar.
Gustav: Ja, fast jag sa ju inte att du kommer bli en bra chef.

Stackars Gustav. Det är alltså samma kille som jag stegade fram till i våras och bara ”HUR I HELVETE KAN DET LÅTA SÅ MYCKET NÄR DU TRYCKER PÅ TANGENTERNA?”. Lite på skoj tyckte jag, men nu är det ett stående skämt på redaktionen att han jobbar med lovikavantar på sig när jag är i närheten.

3 reaktioner till “Om de bara visste vad de gett sig in på

  1. Fanny: Kanske det. Är ej sugen dock.

    Tigggerr: JAG VET! Och ljudet bara växer och växer och växer i huvudet på en!

  2. Jag kan ju tycka sånt är skitjobbigt på riktigt. Jag hade ett ex som datade rätt mycket hemma och varje gång han avslutade en mening (eller vad det nu var han avslutade) så smackade han liksom till enter-knappen skithårt. Det blev lite som sån där kinesisk vattentortyr, jag satt bara och hörde ”knatterknatterknatterBANGknatterknatterknatterBANG” och blev mer och mer vansinnig (men i övrigt är jag nästan helt normal…)

Kommentera