När jag åkte till Österrike för att ta upp kontakten med släkten var farmor den som var gladast över att jag återförenats med min pappa. Som hon bölade. Jösses. Hon visade glatt runt hemma, hade bilder på mig och min bror på väggarna, kramade mig så hårt att det gjorde ont och grät, grät, grät. Lilla tanten. I september fyller hon 80 och för första gången NÅGONSIN ska hela släkten samlas för ett stort kalas.
Eller ja, skulle. Tyvärr kommer familjen träffas tidigare, under lite mindre festliga omständigheter. Fy fan vad döden suger.
Sov gott lilla farmor.
Nej men vad tråkigt. Men också så himla fint att hon fick se er återförenas och att ni två fick träffas! Stor kram!
mein hertzlichen beiladen liebe mirijam <3
Åh nej! Döden suger verkligen! Kramar!
Tråkigt som fan, men vilken tur att ni hann träffas i vintras!
Ja. Döden är ett fanskap. 🙁
Kram, Mirijam.
Drömde i natt att vi satt i en soffa och jag klappade dig på kinden och sa hur ledsen jag var för din skull.
Kram.
Usch vad tråkigt och ledsamt.. Men tänk så glad du gjorde henne genom att komma dit. En pusselbit föll på plats innan hon gick vidare. Kram!!
samma leende ni två. fint att ni hann träffas, men döden suger ändå. jag beklagar verkligen din och din familjs förlust.
jag beklagar verkligen.
Och jag beklagar verkligen din förlust. Kraaam!
Vad skönt att ni hann träffas!
Va underbart att ni fick träffas ändå! Kramar dig /moster