Jag sprang en halvmil och ville typ dö efter halva vägen, men skam den som ger sig.
Jag kan inte förstå folk som blir smala av att ha det stressigt. Är det inte då man kickar igång sig med socker, hetsäter på donken för att man inte har tid att åka hem och laga mat och belönar en jobbig dag med soffhäng? Så gör jag i alla fall.

Och det är det jag tycker är det jobbigaste när kläderna börjar strama, att jag vet att jag inte skött mig. Alltså inte ”skött mig” som i levt på sparris på fjällvatten, utan skött mig som i varit snäll mot mig själv. Tränat, ätit ordentligt – om inte nyttigt så i alla fall hyfsat balanserat istället för att surfa runt på en sockervåg för att orka med allt.

Nu börjar det bli verklighet: jag har inga extrajobb längre. SÅ. JÄVLA. SKÖNT.
Och i dag känner jag att jag stoppat in en liten men ack så viktig pinne bland kugghjulen i detta stress- & tröstätarmaskineri. Och jag kunde inte haft en vackrare utsikt medan jag gjorde det.

7 reaktioner till “Heja Majsan!

  1. Tove: Jag tänker att man hellre är ledsen och smal, för då slipper man ju dessutom känna sig som den där galna JAG HAR INGENTING ATT HA PÅ MIG!!!-flickvännen varje gång man ska lämna lägenheten. Och december är en svår månad att inte äta upp sig i. Nomnomnom!

    Drama: VA? Jag kan inte heller äta om jag är nervös, men hur länge är man det, inte många dagar åt gången. Om ens dagar. Men dumpad, åh herregud, då är det soffan och tröstskålen direkt!

    Emster: Eller hur? Man bara *knyter näven i fickan*

  2. fattar inte heller hur folk ba ”oj, jag har visst gått ner fem kilo”

    folk som GLÖMMER bort att äta. fattart inte.

  3. Vissa kan inte äta när de är nervösa. Jag gör inget annat än äter typ. Olycklig däremot… som i dumpad eller något, då rasar kilona: Jaha, ja just det, äta… Tar väl en riskaka. Nä det var inte god.

  4. Jag tappar matlusten när jag är stressad så för mig är det smal och ledsen eller tjock och glad som gäller.

    Just nu är jag väl mittemellan och borde försöka stanna där men jag känner hur jag börjar äta upp mig…

  5. Eller hur! Folk ser helfräscha ut och man bara ”wow, börjat träna?” och dom bara ”nej, skilsmässa, arbetslös och katten har dött”.

    Och själv är man är liten rultig krisegris.

  6. Ja men TACK! Inte fan blir jag smal av att vara stressad, då äter jag massor mycket mera av bara farten. Sjukt irri. När andra krisar blir de smala, när jag krisar blir jag som en go lite gris.

Kommentera