Min kropp är ett tempel. Tyvärr utan kläder.

Ett januari av sjukdom, jävelskap och dödströtthet har resulterat i en småobehaglig viktuppgång som snart blir svår att dölja.
Men det störiga är inte spegelbilden eller siffrorna på vågen – jag gillar mig själv lite för skarpt för att sura över såna petitesser – utan den plötsliga bristen på outfits.

Vet ni hur mycket kläder jag har som helt plötsligt sitter helt obekvämt? Det är en fan en svindlande tanke att jag med fem kilos viktnedgång skulle få en tre gånger så stor garderob G R A T I S.
Hm. Någon med kräksjukan som kan komma hit och slicka lite på mina bestick?