Okej, det blir en ålderfixerad vecka nu. Bare with me.
MEN en sak som jag faktiskt märkt de senaste åren är att jag blir helt pms:ig när det närmar sig fel vecka i månaden. Så ovant!
Förut var det så här: ”tjolahopp tjolahej oj nu har jag mens, oj nu är mensen slut”. Ingen psykisk kollaps, ingen barbamammakropp, inte ens ett litet magknip.
Nu bara: helt lättretlig, ledsen, SVULLEN, godissugen och finnig. Typexemplet på en kvinna veckan innan mens och JAG MISSAR DET HELA TIDEN!

”Fy fan vad skabbig jag känner mig”, ynkar jag hemma framför spegeln.
”Gud vad TJOCK jag har blivit – på bara två dagar! Och vad ÄR DET HÄR för en finne på hakan? Varför?”
Och så kommer mensen och jag bara ”nej men gud just det, det borde jag ha fattat”.
VARJE GÅNG! Helt efterbliven.

Och p-staven som jag satte in med förhoppningen att inte ha mens alls under tre år, den funkade ju de första 18 månaderna, nu är allt så oregelbundet som det kan bli, och när man hade mens för kanske två och en halv vecka sedan är det ju ännu svårare att sätta allt i rätt sammanhang.
Och sämre känner jag mig för varje gång. Kommer jag bli en sån som får sjukskriva mig från jobbet 12 veckor om året och ligga hemma och kräkas med vetekatt på magen och pillerarsenalen redo? Hoppas inte.

Hur har ni det? Blir det värre med åren för er?
Fick ju fint gensvar på inlägget om menskoppen så jag vet ju att ni gärna delar med er av era erfarenheter.

3 reaktioner till “Bloody hell

  1. haha, håller med A-S! Det är inte många dagar man är opåverkad. Brukade skämta om det när jag var tillsammans med Maria. Det var dömt o misslyckas eftersom vi inte klockade mensperioder utan istället konstant vare nån med mens, pms eller ägg-gråtnings-lossning…. jag gråter till extreme home makeover 1-2 dagar före mens. DET säger endel! ;P /Madeléne

  2. Japp, det blir värre för mig med. Innan barnet vred jag mig i smärtor också, men det slipper jag nu. Men jag får finnar vid ägglossning, och när de bleknat lite så är det dags för mens, och när de finnarna bleknat är det dags för ägglossning…. Fan! Jag och en polare kom på att vi har i snitt en vecka i månaden som vi är totalt opåverkade av dessa kvinnobesvär. Det vill säga 12 veckor per år. Kul.
    /Anne-Sofie

  3. Ha ha ha det ligger tydligen i generna. Jag var lika dan när jag hade mens. Fattade aldrig varför jag blev så jävla vansinnig på er ungar, på bilen eller på hunden.Eller på va fan som helst. Sen kom mensen och jag blev också så fruktansvärt förvånad varje månad i 32 år,384 gånger.Men nu är jag botad. Inga äggstockar.

Kommentera