På hundpromenaden såg vi en piggelkott som var mer död än levande. Han låg på sidan och snurrade runt i något slags break dance-influerat move som varken såg särskilt snyggt eller friskt ut. En parkarbetare stod och tittade på den och konstaterade kallt att den förmodligen var döende, men gick och hämtade en flaska vatten ifall den kanske bara hade vätskebrist eftersom det vägrar regna ordentligt.


Halva kvarterat engagerade sig, folk stod i fönstren och såg på när parkarbetaren hällde vatten på lille Pigge och sen fick Pigge en skål och drack med samma entusiasm som jag gjorde på Rydhagens 40-årsfest. En stor karl kom ut med sin
tatuerade näve full av frolic som han la bredvid vattnet.

Efter nån minut var Pigge helt pigg (!) och spatserade på darrande ben rakt mot Alfie. Sen verkade han komma på sig själv och gick tilbaks till sin buske. Där matade jag honom med lite frolic, folk gick in till sig igen, parkarbetaren körde vidare på sin lilla flakmoppe och solen sken över Sorgenfri och lille Pigge.
Eller, ja, Pigge låg ju i skuggan och tog igen sig, men bildligt talat.
Slutet gott allting gott.

Kommentera