Din plats i historien

Morfar, mormor och mamma, mormor

Morfar var på tv i kväll. Han berättade om tiden på Solbackens sanatorium i Hedemora.
Att han träffade mormor där och att hon var gravid med mamma när de friska och kära kunde åka hem.
Han gick runt i de fallfärdiga lokalerna där färgen flagnade, tapeterna hängde och jag blev så överväldigad av att se bilder från det där stället som mormor berättat om så många gånger.
”Dödens väntrum har det kallats men för mig var det tvärt om. Livets start”, sa morfar.

Jag bölade så mycket när jag såg den gula byggnaden där i skogen. Åh, min mormor. Mormor som kom till Sverige under andra världskriget som krigsflykting från Riga, min sjuka mormor som aldrig någonsin blev en tant.
Som bara hade en halv lunga och var tvungen att gå jättelångsamt för att inte bli för andfådd, som lämnades av morfar – ensam med mamma som bara var åtta år – i en lägenhet på Sorgenfri i Malmö när morfar stack till Paris med sin sekreterare.
Som aldrig träffade någon ny, utan levde ett liv själv, men absolut inte ensam.
Som självklart gjorde de godaste köttbullarna, den godaste varma chokladen och som alltid ställde ett litet glad saft bredvid sängen när jag skulle sova, fast jag redan borstat tänderna. Som läste Stora Vänliga Jätten högt för mig och spelade Kåldolmar & kalsipper på sin gamla LP-spelare.
Som blev allt sjukare och fick använda syrgas dygnet runt och flytta från stora lägenheten i Dalby till en liten etta i Lund. Och så sista flytten, till ett sjukhem i Malmö. Det Malmö som hon hatade och bara påminde henne om en sviken kärlek och ett evigt regn.
Där dog hon, strax före sin 72-årsdag 1999.

I dödsannonsen citerade vi Winnerbäck ”Jag genar själv genom slyn och kan hända vet du rakare spår. Men någonstans mellan botten och skyn där svänger livet upp och ner och det är därför det är där som jag går”.
Åh mormor. Jag saknar henne så mycket.

Se avsnittet från ”Din plats i historien” här.

7 reaktioner till “Din plats i historien

  1. Väldigt fint blogginlägg. Det var längesedan du skrev det, men jag var ute och googlade på Solbacken, för min mormor låg där. Jag har börjat släktforska och tror att hon dog där. Har ittat ett foto därifrån -44, men tror nog att hon var där mycket längre. Enligt hörsägen 56 eller nåt. Synd att jag missade programmet med din morfar, hade verkligen velat se det. Kanske han vet, om han finns kvar i livet, vet var jag kan hitta patienlistorna någonstans…Tack för du tog dej tid och du har en snygg blogg.
    Mia
    http://miajaverling.blogg.se
    där finns en mailadress 🙂

    Gilla

  2. Det var rakt och ärligt skrivet. Det berör. Jag vet att jag är en jäkla självömkling pessimist för närvarande men jag skyller på årstiden. Idag kom nästa dråpslag, min exsambo ska bli pappa. Kul för honom, själv känner jag mig ännu ömkligare och mer patetisk än nånsin. Så det tänker jag inte ens blogga om! 😉Ska fundera mer på en Mmösväng. I så fall vill jag kika in när du är sambolös. Inte för att jag har nått emot Tobe, tvärtom, men för att jag inte orkar med gulliga ihopjävlar (no offense) för närvarande… 😉

    Gilla

  3. Att hamna på Sorgenfri var ett rent hån. Det är den sorgligaste tid i mitt liv.Mamma var så j*kla ledsen när vi bodde där. Sedan dess tycker jag Malmö är en skitstad.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s