Klockan är midnatt och min månad med köpstopp är slut.
Det har varit en lärorik månad på många sätt, men framför allt har jag märkt hur extremt mycket jag tröstshoppar. Och inte på ett uh-jag-måste-fylla-min-tomma-själ-sätt utan mer ”åh jag har tråkigt”, ”åh, jag känner mig småtjurig, en tur på stan skulle kanske…” osv.
För att inte tala om alla gånger jag tänkt ”oh, nice skyltfönster, jag måste gå in och kolla lite…”
Varför? Vad ska jag kolla på?
Nu har jag ju haft taxbojan runt foten så antalet tillfällen för små butiksinsmitningar hade inte varit så många utan köpstopp heller, eftersom man inte binder fast små taxar i stolpar medan man botaniserar bland vårnyheterna.
Men själva grejen, att min hjärna så ofta kopplar ihop ”köpa” med ”lycka” eller ”uppiggning”.
Jag trodde inte att det var så ofta jag tänkte så, men det är det tydligen. Äckligt.

Och nu då, ska jag fortsätta med mitt köpstopp?
Nej, det ska jag inte. Däremot ska fortsätta analysera mitt tankemönster. Det är väldigt intressant faktiskt, det som pågår här inne under krullet.

4 reaktioner till “O-köpstopp

  1. Vad är det för fel på att köpa saker som man blir glad av? Hade vi inte konsumerat så hade vi haft ännu högre arbetslöshet.. Typ. 🙂

  2. Det du säger är väldigt intressant. Jag tror jag e väldigt lik dig i shoppingbeteende. Det har förändrats en del sen jag började jobba och helt enkelt inte orkar gå i stan, som jag gjorde när jag pluggade. Det var så lätt att hoppa av vagnen på vägen hem för att ”släppa skolan”. Jag ska nog försöka mer tänka ut vad jag behöver och ha en dag i månaden eller nåt sånt då jag handlar det jag behöver, eller åtminstone vill ha. Då blir det inte den här spontanshoppingen som läcker pengar och ger dålig ekonomi utan att det för den skull ger så mycket. Istället blir det kanske lite mer genomtänkta inköp som ger ltie långvarigare nytta och glädje.

Kommentera