Mina nya grannar är inte svenskar. Dom pratar på ett annat språk. Ett språk jag inte känner till och som i mina Svenne-öron låter argt. Det låter som att dom ständigt bråkar där uppe, morgon som kväll, och jag tänker ”åh, hur orkar dom tjafsa hela tiden?”.
Och så träffar jag dom. Jag är på väg ut och hör deras ilskna röster studsa mellan väggarna i trapphuset.
”Men gud!” tänker jag igen. ”Att dom alltid ska gnälla på varandra!”
Och så kommer jag ner och förväntar mig en scen ur Fight Club men dom är hur glada som helst. Dom bara låter arga.
Förstå: deras språk har en ton som gör att deras normala prat låter som om dom vill döda varandra.
För det är inte så att dom skärper sig och börjar prata annorlunda när jag kommer, utan det låter fotfarande argt. Men dom ler. Och håller om varandra.
Konstigt va?

2 reaktioner till “Jag är en förvånad svenne-granne

  1. Du som läser spanska vet väl att spanska (och även italienska) låter helt enerverande.. Är de stressade eller? 🙂

Kommentera