Ingen har väl missat att en 50-årig man sköt mot ett gäng moppekillar och dödade en 15-åring och skadade en 16-åring? Nej, jag antog det.
Många är på 50-åringens sida. Många tycker att han gjorde rätt som försvarade sin son. Att det var okej att han sköt. Att det var bra att Simon dog den där natten. Det tycker inte jag.
Jag vet inte allt om bakgrunden till bråken, trakasserierna och mobbingen som det så kallade mopedgänget ska ha utsatt familjen för, men oavsett vad som hänt så är det fan inte okej att skjuta folk hur som helst.
Maria Rydhagen skrev en väldigt bra krönika om det igår och om man läser kommentarerna hon får så blir man helt gråtfärdig. Hur kan folk tycka som de gör?
Jag har en lillebror som fyller 15 i december och är som fjortisar är mest; han kör moped och är rätt störig, dryg, lat och bortskämd. Och alldeles underbar såklart. Och jag älskar honom oerhört mycket och vet inte vad jag skulle ta mig till om något hände honom.
Jag har suttit och redigerat Skotten i Rödeby i flera dagar nu och är så trött på det. Jag läser texterna och bläddrar bland bilderna där jag ser en skrattande kille i keps och underbara hälsningar från hans vänner och hans familj.
Och han var ju bara en liten kille. Alla har vi väl varit där?

Eftersom jag inte vet någon bakgrund till det hela så vill jag inte döma någon, men jag kan inte sluta undra: Vad hände med Simon? Varför mådde han så dåligt att han kände att han var tvungen att hänga med gänget som mobbade den där sonen i familjen? Varför kunde ingen ta tag i killarna i det där mopedgänget som folk har stört sig på så länge och bara ”hallå grabbar, vad är det som fattas er? Varför är ni så jävla trasiga?”.
Ingenting har hänt. Familjen har polisanmält ungdomarna flera gånger men alla springer runt som yra höns och bara ”vi visste ingenting”. Jo, det visste ni, varför gjorde ni inget?
Det är så förbannat sorgligt. Vad är det som händer? Hur kunde det gå så långt att en vuxen man skjuter två barn?
”Man har rätt att försvara sin familj!” skanderar obehagligt stora delar av Svenska folket.
Kanske det. Men det är ju som Rydhagen skriver: Alla andra då? Som blir hotade, mobbade och förföljda? När är det okej att döda någon?

Pojkarna kom till gården, visst. Och det var säkert sjukt obehagligt att ha ett störigt moppegäng i trädgården klockan halv två på natten, men att skjuta? Jag menar, var det verkligen det enda han kunde göra? Sista utvägen? Hade pojkarna några vapen? Det tvivlar jag på. Kunde han inte bara gått ut och slagit dom på käften? Skjutit i luften? Ringt 112 och sagt att grabbarna hade vapen så kanske Blekingepolisen fått arslet ur vagnen och kört upp till gården?
Jag tror inte att Simon och hans vänner var änglar, men att plocka fram sitt hagelgevär och skjuta två småkillar, det är fan inte att försvara sin familj. Det är att förstöra sin och två andra familjer för all framtid.

2 reaktioner till “Skotten i Rödeby

  1. Jag anar att din söta lilla bror är en liten tuffing..

    Om min vilja inte var begränsad av restriktioner skulle jag ådragit mig ett uppdrag, något omoraliskt?
    Detta uppdrag skulle du givetvis fått delta i.

Kommentera