Nästa månad kan jag fira hela två år som icke-rökare. Eftersom jag älskade att röka och inte hade några direkta typiska rökar-problem (läs: äcklig hosta och andningssvårigheter) i mitt vardagliga liv, så kan jag sakna det ibland.
Inte på ett åååh-fan-vad-gott-med-en-cig-jag-måste-ha-en-nu-sätt, men ändå. Jag gillade att gå och ta en cig helt enkelt.
Men som sagt, i augusti 2005 så la jag av. Ingen dans på rosor men relativt smärtfritt mot vad jag hade trott. Och nu är jag ute och springer som en gasell (läs: tax) i parkerna och är så jävla GLAD att jag slutat röka. När jag ser en gammal bild på mig själv med en cig i handen så känns det helt bisarrt.
Ännu mer bisarrt var det då att se att min polare Jorge (från back in the days i Whistler) har lagt upp en video på sin facebook-sida, som heter ”having a smoke” och helt enkelt är en liten film han gjorde, på mig, när jag röker på hans balkong.
Året är 2002, jag skulle inte känna igen mig själv om jag såg mig på gatan, och OJ! vad skumt det kändes att se.

4 reaktioner till “Non smoking generation

  1. Mirijamdu är så jävla underhållande att läsa!!!helt grym.önskar du kunde skriva i bloggen lite oftare 🙂

Kommentera