Nu för tiden har man inte så mycket att säga till sina vänner när man ses, för man har redan läst det på deras bloggar. Och så fort man börjar berätta något så säger någon ”ja, jag läste det, hur gick det?”
När jag var på middag hos Ullis för någon månad sedan så träffade jag en tjej från Göteborgsklubben som heter Siv.
– Hej, jag läser din blogg, sa hon.
–Alright, sa jag.
Sen var det som att vi känt varandra skitlänge (eller hon mig åtminstone) för man behövde inte ge henne någon bakgrundsfakta alls i helt interna samtal som kom upp. Det var rätt coolt, trots att det kändes lite läskigt att en för mig helt främmande person visste massor om mitt liv.
Men det är inte bara roligt, som när jag klippte av jättemycket av mitt hår i december och inte en jävel sa att jag var fin i håret när vi sågs.
För det stod det redan i kommentarerna på bloggen.

3 reaktioner till “Ja, jag läste det.

  1. Haha. True.Men just nu uppskattar jag det där jättemycket – det är ju toppen att folk (som du!) är så schyssta att de bloggar om vad som händer. Så man kan hänga med.Läste till exempel i en kompis blogg igår att hon fött en liten babytjej. Hemma! Utan barnmorskor! Vilken grej.

    Gilla

  2. Haha! Lite roligt faktiskt! Tänk om alla hade en blog, då kunde alla sitta tysta runt ett bord och lägga all energi på att bli full, eller liknande!

    Gilla

  3. Haha, tur att vi åtgärdat en del av problemet genom att du läser min blogg med då! Så när vi ses på midsommar är vi lika uppdaterade på varandra så vi slipper prata så mycket då! 😉Förresten, vad har du för verklighetsuppfattning? Någon månad sen? Typ tre kanske? 😀

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s