Helgen som var…

…spenderades på fallskärmsklubben. Dock inte i luften, utan runtkrälandes i hangaren, packandes skärmar.
Det var solsken och blåste ungefär 0 meter i sekunden, väldigt exemplariskt väder för både hoppare och packare. Och solare.
Jag blev lite sugen på att ge mig upp i det blå, men eftersom jag är fattigare än fattigast kommer jag inte förnya min licens förrens kanske i maj. Eller juni.
Kruxet är ju att jag var tvungen att sälja halva min utrustning för att överleva vintern, så jag har varken skärm eller cypres (för er som inte vet vad det är så orkar jag inte förklara, men tro mig – det är något man behöver för att överleva!) och det kostar ju att skaffa fram.
Nåväl, hundra tandempackningar till och sen är man i hamn. Puh.

Men det var nice att mysa med Suz…

…och kolla in när sista liften lyfte.

På kvällen var det gemytligt i baren.
Panzar hade dagen till ära både dubbelhaka och en rolig tröja.

När klockan närmade sig midnatt gick vi och bäddade ner oss i husvagnen, kollade på tv och åt smågodis. Sämre kunde man haft det.
I dag började skolan, sist vi var där var det mördarslask och iskyla, i dag var det sommarvärme och kaffe på gräsmattan.

Fin liten blomma i närbild.

Vi diskuterade våra praktikplatser och gick igenom ämnen och chefer till tabloiden vi ska göra innan sommarlovet.
Jag blev en av två layoutchefer för våran grupps tidning. Först (typ hela terminen) har jag tänkt att jag ska vägra om jag blir tillfrågad, men i dag så insåg jag hur jävla mycket jag kommer lära mig på det, så jag tackade ja, om än med viss tvekan.
Jag suger duktigt på att vara chef och insåg att detta förmodligen kommer vara enda gången i mitt liv jag får chansen att träna lite på det. Och nu när jag har funderat lite så ser jag faktiskt fram emot det. En hel del till och med.
Gässlingen mottogs by the way med stor glädje i helgen, alla tyckte den var hemskans tjusig. Sådant värmer ett redigerarhjärta.

6 thoughts on “Helgen som var…

  1. Grattis till chefsjobbet. Som chef måste man vara stark nog att ta de svåra besluten som inte alltid passar alla men som måste tas. Min chef är värdelös på det eftersom han vill vänta in i det allra sista innan han säger att man inte får jobba kvar. Jag har med andra ord fått börja söka nytt jobb igen, trots att chefen inte sagt bu eller bä än.

    Gilla

  2. En cypres är en liten manick som känner av ifall du passerar en viss höjd (300 fot?) över en viss hastighet (om du av ngn anledning inte har fått ut din huvudskärm och således faller fritt) och då slänger den ut din reservskärm. Typ. Som en airbag fast tvärt om? Vad skulle det vara? En luftkudde som imploderar i ansiktet på en? Känns inte som något man behöver för att överleva…

    Gilla

  3. Hur mycket kostar det att hoppa fallskärm? Får man pengarna tillbaka om man gråter och ber alla dra åt helvete när man landar? 🙂Jag är sjukt nyfiken vad en cypres är.. Det går inte att ta reda på heller för man får bara upp en massa franska saker 😦

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s