Då och nu

Första kvällen/natten tillbaks i Malmö spenderades på KB.
En gammal vän jobbar som något så fantastiskt som frilansande basist, bland annat med Veronica Maggio. Självklart skulle vi passa på att ses och det var så sjukt nice att se honom spela.
Från att ha delat samma skola där glåporden haglade över oss hippiebarn så var vi nu – drygt 15 år senare – i en helt ny del av landet, med oceaner av tid mellan då och nu. Det kändes som om vi vann i den töntiga men ack så prestigefyllda tävlingen om coolhet.


Och medans jag satt där och njöt av konserten tänkte jag på hur saker och ting blivit. Och på hur saker och ting varit. Jag tänkte på alla de barn vars föräldrars rädsla och misstänksamhet förstör så mycket i mötet med andra människor.
De inskränkta, nervösa grabbarna som gick i högstadiet under början av 90-talet är inte de som har det bäst nu, trots att deras föräldrar hade nya bilar, träningsoverall och jobbade på Vattenfall. Det är vi som har det bäst. Hippieungarna.
Och den långhårige ”Skogsnäsarn” i Ramseles centralskolas korridorer är nu för tiden världens coolaste basist och blir applåderad i strålkastarljuset tillsammans med några av de största artisterna i Sverige, medan grabbarna i Ramsele sitter kvar där vi lämnade dem, med sina Epafrisyrer, Volvo 240´s och åsikter från 1987.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s