Om en skog, en hund och några fårskallar

Mitt norrländska lilla hjärta klappar extra hårt för landet så här när allt börjar blomma och solen värmer mot kinderna när man är ute och går i stan. I stan luktar det stad. Avgaser. Folk skriker och bilarna stannar bara kanske vid övergångsställen. Det är full rulle nästan jämt. Alltid folk. Öppet dygnet runt. I love.
Men inte alltid. I stan får blommorna så lite plats.
Jag propsade på att åka till Skogen, vilket vi gjorde, darling och jag.

Solen sken och Skåne var så vackert, så som det var när jag var barn och åkte buss med mormor
från Lund till Dalby. Jag kommer ihåg det så väl,
vi köpte brie i ostbutiken bredvid second handaffären där jag fick mina rosalila rullskridskor, sådana som hade hjulen två och två.
Men det är en annan historia.
Vi kom till bokskogen i Torup. Vi började gå längs med Cillas stig.
Hon går alltid vilse på Urkult, så mamma har börjat kalla henne för lille Vilse.
I Skogen var det fint.
Vi gick slingan som var 7 kilometer, sedan hade det dragit in ett dismoln och det blev lite kallt.
Vi drack kaffe i den vackra jaktstugan. Tobe åt rabarberpaj. Det gjorde inte jag.
Tankarna på mormor kom tillbaks när vi körde i från Skogen. Jag sa till Tobe att jag gärna ville hälsa på mormors kompis Karin så vi åkte dit.
Jag tycker inte om boarder collies. Det är Karins före detta hund Paddys fel.
Karin har får. Paddy = vallhund. Men han brukade valla lite annat också. Mig till exempel. Han gillade inte barn något värst.
Egentligen var det väl inte hans fel, det är ju sällan hundens fel. Om jag minns rätt så hade barn kastat sten på honom i en tidigare familj.
Paddy är död sedan många år men rädslan för hukande svartvita hundar sitter kvar.
Buster är snäll, men ändå. Han ser ut som Paddy.
Jag fick mysa med Karins lamm. Vita och svarta och små små bäään.
Buster fick visa oss att han kunde valla dom lite inne i fårhuset. Då blev han stolt och glad. Fåren och lammen blev förvånade.
Karin gjuter vackra saker i betong. Krukor, fågelbad och ljusstakar till exempel. Vi kollade runt i hennes verkstad där hon håller kurser. Det var hur fint som helst.
Vi stannade på kaffe. Karin kallade mig före Vicke massor av gånger. Mamma kallades för det när hon var liten.
Sen åkte vi till Lund och kollade på någon sorts ljudanläggning (Tobe – inte jag) och sen åkte vi hem till Malmö igen.

En reaktion till “Om en skog, en hund och några fårskallar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s